En förening av frivilliga individer som räddar liv

Det svenska sjöräddningssällskapets historia börjar år 1907, innan dess fanns ingen likvärdig motsvarighet. Idag finns det ungefär 74 stationer utplacerade i landet, främst längs med kusten, från väst till öst, plus vid några av de större insjöarna. Totalt arbetar omkring 2 400 sjöräddare på dessa stationer, med jour dygnet runt, årets alla dagar. De hjälper den som hamnat i sjönöd och behöver akut hjälp (eller ”bara” lite bensin”), och det gör de frivilligt.

Omsättningen för Sjöräddningssällskapet ligger på omkring 200 miljoner kronor per år, varav hälften består av medlemsavgifter från dem som vill stötta och även ha möjligheten att nyttja Sjöräddningen vid behov (utan kostnad). Resterande kommer från donationer och testamenten, där Svenska Postkodlotteriet är ett exempel på en stor, återkommande donator. Utöver alla som frivilligt engagerar sig arbetar drygt 30 heltidsanställda på kontoret i Västra Frölunda.

Det svenska sjöräddningssällskapet har funnits över hundra år, men det var först för åtta år sedan som Storsjön i Östersund och Jämtland fick sin egen sjöräddning.

– I samband med Storsjöyran arrangerades en hel del aktiviteter kring Sjöräddningssällskapet. Den dåvarande operativa chefen var på plats, och vi var några som blev nyfikna på om detta var något vi skulle kunna etablera här, säger Peter Allansson, stationschef på Östersunds Sjöräddningssällskap.

Sagt och gjort. Efter några möten började man strukturera upp en verksamhet med utgångspunkt från hamnen, där de befinner sig än idag, och sedan år 2015 är de en station – den nordligaste insjö-stationen av alla. Här har man tillgång till två båtar, en vattenskoter, den så kallade rescue runnern, samt en svävare – en unik assistans som även skickas ut nationellt vid behov.

Svävaren är en farkost som är speciellt viktig under våren och hösten i norra Sverige, när isen är för tunn för att gå på men i vissa fall är för tjock för att åka båt. Svävaren håller sig ovan isen med hjälp av luft, och är säker på vattnet. I många fall kan den vara avgörande för livräddning, precis som föreningen i sig.

Alla kan bli en frivillig sjöräddare

Peter som är chef kommer själv med erfarenhet från flottan, samtidigt som ett intresse för sjölivet alltid funnits, inte minst fiske. Men för att gå med i Sjöräddningssällskapet krävs ingen erfarenhet, endast att du är fullt frisk och att du kan simma 200 meter med utrustning. Resten, utbildning inom första hjälpen och sjukvård samt hur du manövrerar en båt får du lära dig när du blir medlem. Förutom detta finns en förutsättning som är väsentlig för att föreningen ska fungera. Du ska kunna befinna dig på stationen inom 15 minuter från att ett larm har gått, vilket i många fall innebär att du måste bo nära, och såklart befinna dig inom den radien när du har jour. Det gäller att vara redo när det händer.

– Jag minns min första jour, jag var så rädd för att missa ett larm att jag hade på högsta ljudvolym. När det då gick i gång mitt i natten tjöt det så högt att hunden blev helt tokig. Nu har jag sänkt volymen. Man vänjer sig med det där, det blir rutin och man blir bekväm i kläderna, säger Peter.

Många medlemmar stannar kvar flera år, vissa kommer och går av den simpla anledningen att livet förändras, man kanske flyttar eller byter jobb som ändrar på förutsättningarna. Men vad är det då som ändå gör att människor frivilligt anmäler sig till Sjöräddningen och är villiga att ge av sin lediga tid? Anledningarna är nog lika många som medlemmarna. Vissa vill hitta ett sätt att bidra till något bättre och hjälpa andra, en annan uppskattar att vara i naturen, en tredje gillar båtlivet, en fjärde söker sammanhållning och gemenskap, en femte vill utvecklas som person.

Vad som driver varje medlem är inte viktigt, men det är det däremot att tacka dem för det jobb de bedriver, på sin lediga tid.